Om


En vanlig mans liv och leverne

Presentation

Öster-Kumla Båtsmanstorp i Turinge

Båtsmanstorp från Öster-Kumla i Turinge
Stugan är troligen uppförd i början av 1800-talet och hade möjligen torvtak som senare bytts ut mot tegel. Indelningsverket slopades 1901 och stugan flyttades till Torekällberget 1931.

Härom dagen gjorde jag en lustig upptäckt. Jag skulle kolla upp födelseplatsen för min morfars mormor Anna Sofia Lundqvist som var född i Turinge Södermanland, ÖsterKumla båtsmanstorp närmare bestämt. Då kom det upp några hemsidor med just denna lilla stuga ( eller torp ) och när jag läste att den fortfarande finns kvar på Torekällberget i Södertälje ( se bild ) så blev jag glatt överraskad. Jag har ju varit där många gånger i mitt liv utan att då veta att min förmoder har vuxit upp just i den stugan...helt otroligt.


Båtsmanstorpet Östberg

 
Båtsmanstorpet, interiör.

I området "Landet" ligger båtsmanstorpet Östberg som kommer från Österkumla i Turinge socken. En skylt över dörren förklarar "1:a Sörmlands Båtsmanskompani No 132". Ursprungligen hette torpet Björn men namnändrades till Östberg, efter båtsman Anders Peter Östberg och hans hustru Anna Britta Jansdotter som bodde i torpet 1845.

Torpets inredning motsvarar hur ett båtsmanstorp skulle ha kunnat se ut när båtsman Östberg med familj bodde här. Torparen hade en liten jordbit att odla spannmål på, ett potatisland, en ko, en gris och några höns. Torparfamiljen tillverkade själv det mesta som behövdes av mat, kläder och arbetsredskap. I kammaren sysslade båtsmannen med skomakeri. Bakom huset har museet anlagt ett litet potatisland.

Taggat med: 

, ,

Pionjärer i släkten

Eric Johan Pehrsson var den första permanenta grundaren i Vernon, Toole county UTAH. Han var född den 21 September 1834, det fjärde barnet av Per Andersson och Kerstin Olofsdotter i Ljungstorp Kvistbro Örebro Sverige. Som barn brukade Eric leka med en flicka Anna Sophia Eriksdotter som bodde i samma by. Vid ett tillfälle råkade Anna av olyckshändelse hugga av en bit av Erics högra tumme med en yxa. Anna blev förlåten och blev senare i livet Erics fru. När Eric var 15 år dog hans mor och lämnade då efter sig 6 barn, efter ca 1 år gifte Erics pappa om sig och fick ytterligare 3 barn.

När Eric var 19 år begav han sig till Stockholm för att studera samt jobba med navigationssystem i hamnen. Det var här han kom i kontakt med läran om Mormonerna varpå han började gå på deras möten, där blev han också döpt som medlem den 2 September 1855. Efter att ha övertygat även sin bror Pehr August och Anna Sophia Eriksdotter om Mormonerna och deras lära blev de döpta den 22 Augusti 1856. Eric blev även kallad Missionär i sin hemstad, han blev utsedd till ledare för grenen i Örebro för den Svenska missionen.

Den 1 April 1861, Eric och hans bror Pehr August, samt hans älskling Anna Sophia, lämnade Sverige för att åka till Liverpool England. De gick på båten " Monarch of the sea " den 16 Maj 1861 och seglade mot Amerika. Eric och Anna vigde sig samma dag ute på havet, vigseln blev inte giltig men skrevs in i Erics egen handskrivna Biografi.

Efter 34 dagar på havet med diverse händelser så som födslar, dödsfall och giftemål nådde de slutligen New York den 19 Juni 1861. Där möttes de upp av Apostle Erastus Snow varpå en resa med både ångbåt och tåg via Dunkirk, Cleveland, Chicago, Quincy och St Joseph till de slutligen ankom till Florence, Nebraska. Här fick Eric och Pehr August en vagn och arbetslag var för att jobba på oxtåget som ägdes av Samuel A Wooley. De åkte ifrån Florence den 13 Juli 1861 för att fortsätta resan till Salt Lake Valley, dit kom de den 21 September 1861 vilket är Erics födelsedag. De stannade bara en kort tid i Salt Lake City innan de fortsatte till Tooele, där fick de jobba med att odla och göra melass av sockerbetor.

Dottern Matilda föddes den 1 Juni 1862, sedan Sophia den 29 Februari 1864. Tyvärr levde Sophia bara i 8 dagar, hon dog den 8 Mars 1864.

Efter ett förslag av Brigham Young flyttade familjen Persson söderut nära en fors känd som Vernon Creek i Rush Valley för att slå sig ner och bruka jorden. Där fanns det stora ytor av vildvuxet gräs med mycket skallerormar.

1863, en gren av kyrkan var organiserad till övre Rush Valley och fick namnet " Vernon ". Eric tjänade som " den äldre ledaren " från 1866-1869 för att sedan ta över den Svenska missionen. Nu hade 2 st söner fötts, Heber i April 1865 och Emil den 3 September 1867. I en rapport av Ella J Borg, Lenora Elg och Laura E Farrer uppges att Brigham Young hade sänt två unga kvinnliga konvertiter från Sverige, Johanna Sophia Forsling 27 år och Wilhelmina Bergström 15 år till Perssons gård för att hjälpa till medans Eric var borta.

Tyvärr blev Eric Perssons mission kortvarig på grund av sjukdom, han hade tjänat troget, gått många mil i djup snö och regn, ofta med knapphändig proviant. Han blev så småningom avlöst och kunde återgå till sin familj, trots det så blev hans mission lyckosam då han hade värvat många nya medlemmar till kyrkan. Erics föräldrar lyckades han tyvärr inte omvända men de var ändå inte avståndstagande till Erics kall.

De hade två döttrar till födda, Elisabeth den 28 April 1873 och Charlotte den 4 November 1875. Elisabeth dog den 15 Januari 1899 av sjukdom.

1888 tog sig Eric en andra fru, Anna Catharina Magnusdotter som var en konvertit från Sverige. De fick aldrig några barn men Anna var mycket omtyckt av den övriga familjen.

Eric arbetade mycket som smed, han byggde sitt egen smidesverkstad. Han tränade även hästar för vägarbeten. Eric hjälpte många nya immigranter i Vernon genom att ge dem arbete på sin gård. Han var övervakare över stadens vägnät för att förbättra vägar och gator samt att han var postmästare i 17 år.

Eric tyckte mycket om musik och spelade på sin fritid flöjt, han uppmuntrade sin familj att spela både flöjt, fiol, piano och orgel. 

Eric samlade information om sina förfäder. Han tyckte om att medverka på kyrkomöten och var villig att resa långt för det, på en av dessa resor ådrog han sig lunginflammation vilket gjorde att han blev sjuk och till slut dog den 19 Oktober 1916 i en ålder av 82 år. Hans fru Anna Sophia dog redan 10 Januari 1907, hans andra fru dog den 13 December 1939.


Denna berättelse är skriven av Dorothy Bennion Potter, ett barnbarns barn till Eric Johan Pehrsson och Anna Sophia Eriksdotter. 17 April 1997.

Äntligen hemma igen

 

Igår hade jag ett sista möte med chefen, psykologen, sjuksyster och övrig personal på Solhaga HVB-hem samt Socialtjänsten i min hemkommun och rektorn från den skola där min son går i.

Utredningen är nu klar så då kan han äntligen få komma hem igen och snart fortsätta sitt sista läsår i grundskolan. Den här dagen har vi väntat väääääldigt länge på, inte minst min son som har varit frihetsberövad i över 5 månader. 
Men igår var det alltså dagen D. När mötet var avklarat så gick jag upp till grabben och hjälpte honom att packa ner det sista för att sedan vänta på Taxin som skulle skjutsa hem oss.
Min son som hela tiden var lite tveksam och skeptisk till att han SKULLE få åka hem igår, men när Taxin så småningom kom så blev han övertygad om att det var sant. 
Idag tisdag har vi varit i Södertälje och shoppat lite av varje som han ville ha. Nu tar det kanske några dagar innan han åter blir hemmastadd igen men snart är nog allt som vanligt igen...ÄNTLIGEN.

Taggat med: 

, , ,

Födelsedag på HVB-hemmet

 

Idag fyller min son år...på HVB-hemmet. Hur kul är det ??

Jag antar att personalen inte har uppmärksammat detta heller så det blir förmodligen inget firande av honom där idag. Han får väl sitta där som vanligt och " rulla tummarna " hela dagen, äta potatis till lunch och middag, däremellan spela och surfa på sin Ipad.
Men när han så småningom kommer hem om 2 veckor, DÅ ska vi fira hans födelsedag i efterskott med tårta, kakor, bullar och presenter.
Den saken är klar.
GRATTIS ändå...

Taggat med: 

, ,

Äntligen klart

  


ÄNTLIGEN !


Nu för en stund sedan ringde Socialtjänsten och meddelade att utredningen av min son är klar och att han äntligen ska få komma hem om 2 veckor. Den 14 Nov ska jag åka med dem till Solhaga HVB-hem för ett sista möte med dem och därefter åker jag och grabben hem med Taxi. Det ska bli intressant att höra hur de har gjort upp med skolan om min sons fortsatta skolgång, han har ju missat 3 månader av sin sista årskurs ( den viktigaste )...årskurs 9. Här hemma väntar en massa saker på honom som t.ex att sätta ihop en ny TV-bänk, en ny datastol samt en jäkla massa Xbox och datorspel.
Då ska han äntligen få sova ordentligt i sin egen säng igen vilket han inte har gjort på 5 månader, han ska få äta Tacos som han saknat så länge och vi ska äntligen klippa av hans långa hår som han har tröttnat på samt en massa annat. Dessutom ska vi fira hans födelsedag i efterskott eftersom han fyller år på måndag men då fortfarande är kvar på hemmet.
Vi kommer att ha fullt upp en bra tag framöver.

Seger...men försent

 

Vi vann till slut ( jag och min son ) över Socialtjänsten, men nu är det ju ändå försent.

Jag överklagade redan i somras domen angående omhändertagandet enligt LVU men förlorade då över kammarrätten som då gick på Socialtjänstens linje. Jag överklagade igen och den här gången gick det bättre, eftersom Socialtjänsten ännu inte hade kommit igång med deras utredning av grabben så upphävde Kammarrätten omhändertagandet med omedelbar verkan. Det är bara det att beslutet kommer för sent, nu har de redan börjat med utredningen av grabben på det HVB-hem där han sitter i Knivsta. Jag motsätter min INTE att min son får en utredning gjord men vi ( jag o grabben ) hade föredragit att den gjordes hemifrån. Eftersom han redan har suttit där på hemmet i över 5 månader och rullat tummarna i väntan på att få komma hem så är det ju lika bra att han stannar några veckor till och får sin utredning gjord ändå. Det jag blir mest irriterad på är att det ska ta sån jäkla tid för rättsväsendet att fatta beslut samt att meddela berörda parter om det.

Vi vann över Socialtjänsten...men ändå inte.

Taggat med: 

, ,

Möte med Solhaga

 

Idag hade vi ( jag och Soc i min hemkommun ) bokat ett möte med diverse psykologer, ansvariga och sjuksyster på det HVB-hem där min son sitter omhändertagen i väntan på den utredning som nu ÄNTLIGEN  ska starta. Soc började med att redogöra för personalen anledningen till varför de omhändertog min son och sedan alla turer vi ( jag och dem ) har haft under sommaren angående grabben. Därefter förklarade hon som var ansvarig för den utredning som Soc nu har beställt av dem hur de har tänkt sig gå till väga, men att de också ville ha en ordentlig handlingsplan från Soc om vad de ville ha för typ av utredning mer exakt för att säkerställa en så rätt diagnos på grabben som möjligt.

Även jag fick yttra mig i frågan, jag talade om att jag var orolig att min son som skulle ha börjat 9:an redan för 1 månad sedan kommer att missa mycket i skolan ju längre han måste vara förvarad där på Solhaga. De tyckte då att det var viktigare att göra utredningen först för att SEN bestämma hans fortsatta skolgång utifrån den diagnos som de till slut kommer fram till.
Den högsta chefen på Soc vill att utredningen ska vara klar SENAST den sista Oktober eftersom det kostar pengar för varje dag som går, de vill ju helst betala så lite som möjligt för så mycket som möjligt.
Soc skulle nu höra av sig till mig när de har en handlingsplan att presentera.
Fortsättning följer...

Taggat med: 

Snack med psykologen

 

Igår var jag hos en psykolog som ska börja med utredningen av min son. Först gav han mig flera frågeformulär som jag skulle ta hem och fylla i så fort som möjligt. Därefter fortsatte han med att ställa frågor om min son, hur han var som barn i olika situationer, hur han betedde sig, hur och om han kunde uttrycka sig i ord och meningar. Sedan ställde han frågor om hur min son är idag, om han kan sköta om sig själv och i så fall i vilken utsträckning.

När han hade ställt alla de frågor som han ville ha för stunden så var han nöjd. Enligt Socialtjänsten så ska utredningen vara klar SENAST den sista Oktober, för min son har fortfarande INTE fått börja sin sista termin i skolan än utan sitter på HVB-hemmet och rullar tummarna i väntan på att detta ska bli färdigt någongång. Jag har också tydligt sagt att de måste fan öka takten nu och sätta fart så att grabben kan återgå till skolan igen så fort som möjligt. Han kommer ju i och med detta strul ifrån Soc´s sida få ett sämre slutbetyg…om han får något betyg alls.

Nästa måndag den 26:e Sep ska jag åka med Soc till HVB-hemmet och prata med sjuksystern och chefen där.

Jag återkommer i ärendet…

Taggat med: 

, ,

Muntlig förhandling

 

Ja, så var då dagen kommen då vi skulle ha muntlig förhandling angående Socialtjänstens frihetsberövande av min son. De placerade honom på ett HVB-hem i Knivsta för över 3 månader sedan för att göra en utredning på honom för att ställe en diagnos. Jag har hela tiden bestridit detta, jag menar att en utredning kan göras hemifrån av Bup även om det tar lite längre tid. Både min och min sons advokat hävdade likaså,dessutom förtydligade de att Soc i Nykvarn fortfarande inte har gjort upp någon plan när utredningen ska börja eller hur den ska se ut.

Det var samma diffusa svar de hade att komma med som förra gången.
Min advokat och min sons advokat TROR att omhändertagandet av min son kommer att hävas den här gången, men man kan aldrig ta någonting för givet när det gäller Svenska domstolar.
Nu kan vi bara avvakta , hålla tummarna och hoppas på det bästa.

Taggat med: 

, ,

Samtal inför förhandling

 

Idag hade jag ett nytt samtal med min advokat inför den muntliga förhandling som vi ska ha på måndag.

Detta pga att jag har överklagat kammarrättens beslut om att socialtjänsten håller min son frihetsberövad från hemmet ( läs tidigare inlägg ).
Hon ville veta om det har tillkommit något nytt från Socialtjänsten sedan sist vilket det tyvärr INTE har, min son skulle t.ex ha börjat skolan för snart 3 veckor sedan men han sitter fortfarande och rullar tummarna på HVB-hemmet i Knivsta. Soc i Nykvarn snackar mycket men de har INGEN VERKSTAD ÖVERHUVUDTAGET !!
Hon TROR att det kommer att gå bättre den här gången men vi kan såklart inte ta någonting för givet.
Nåja, jag håller mina tummar och hoppas att turen är på vår sida på måndag.
Fortsättning följer...


Taggat med: 

, ,

Äldre inlägg