Visar inlägg från november 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Handläggarna på AF

Handläggarna på AF i Södertälje verkar ju inte ha någon som helst koll,kan de inte läsa innantill ?

Måndagen den 24 den här månaden åkte jag in till AF i Södertälje eftersom jag i 1 månads tid skickat sammanlagt 6 st e-mail  till min nya handläggare Duraid Behnam

( som han ALDRIG svarade på över huvud taget ) om att min handlinsplan behövde förnyas.Jag hade då varit i Fas 3 hos en " anordnare " i min hemkommun i 2 år vilket då betyder att man inte får fortsätta på sin sysselsättning på samma ställe utan måste då försöka hitta en ny sysselsättning någon annanstans,såvida inte anordnaren tänker anställa mig vilket han INTE hade några som helst planer på.Han vill bara utnyttja systemet för att få 5000 Kr på sitt bankkonto gratis varje månad.

Alltså...min sysselsättningstid var slut och likaså min handlingsplan.Jag fick då träffa en äldre kvinna vid namn Ann Sjöstedt som då tydligen förlängde min sysselsättning på samma ställe i min hemkommun i 1 år till från den 22 Nov 2014-21 Nov 2015 ÄVEN FAST HON SAMTIDIGT FRÅGADE OM JAG VILLE HA SAMMA TYP AV SYSSELSÄTTNING,MITT SVAR VAR DÅ - NEJ.

Samtidigt har min nya handläggare Duraid Behnam skrivit att jag MÅSTE hitta en ny sysselsättningsplats senast den 1 Maj 2015,dessutom att min nuvarande handlinsplan endast sträcker sig till den 27 April 2015.Kan de inte sätta samma datum på allting ? IDIOTER !

Ska inte AF hjälpa oss arbetslösa med att FÖRMEDLA jobb/sysselsättning...Nänej,det SKA vi tydligen göra själva numera.Då tycker jag att " Arbetsförmedlingen " ska byta namn omedelbart till något annat,kanske - den " osociala vi skiter väl i dig-myndigheten ".

Något mer opersonligt bemötande och handläggande av mitt ärende har jag ALDRIG varit med om.

Snart kanske man istället blir tvungen att sätta sig och börja tigga utanför någon matvaruaffär.

 

Lovisa Augusta Österdahl

Lovisa Augusta Österdahl var syster till min farmors mor.Hon var född den 23 September 1865 i Lindesberg och som så många andra svenskar på den tiden ville hon prova lyckan i det förlovade landet.Hon emigrerade till Amerika den 11 Juni 1886 med sin oäkta son Gustaf som endast var 3 år. Hon fortsatte sin resa till Sanpete i Utah och gifte sig den 18 Mars 1887 med Anders Andersson Lindquist som också han var ifrån Lindesberg.De fick tillsammans 10 st barn.De hade konverterat till den mormonska religionen.

Mormonism är en religion med över 15 miljoner utövare[1], varav en stor del (dock en minoritet) bor i ursprungslandet USA[2]. Dess anhängare kallas i folkmun mormoner[3][4]. Mormonerna anser att mormonismen är en gren av kristendomen, dock ifrågasätts detta av många kristna samfund då mormoner generellt inte tror på en treenig Gud eller att kanoniserad skrift är begränsad till Bibeln[5]. Mormonerna tror på Bibeln men tror på vidare uppenbarelse och har också andra heliga skrifter bl.a. Mormons bok[6] och har därav fått namnet "mormoner"[3].

Med mormonism menas Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, men några små schismatiska grupper menar att de är den egentliga mormonismen, se sista dagars heliga-rörelsen och Mormon (olika betydelser). Enligt Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga omfattar mormonismen endast den lära, kultur och livsstil som är unik för dem.

Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga grundades 1830 av amerikanen Joseph Smith (23 december 1805 – 27 juni 1844) även om många väsentliga händelser ägde rum från 1820 och framåt.

Enligt mina Amerikanska släktingar så ska det finnas brev som Lovisa skrev hem till Sverige samt brev som hon fått ifrån Lindesberg,tyvärr har jag inte haft möjlighet att ta del av dem men det vore mycket intressant att få läsa dem.Det sägs att hon skrev att det var väldigt tufft,fattigt och slitsamt.Det kan man ju förstå med 10 barn att försörja.Hon dog den 1 September 1924 I Sanpete Utah.

Det är ungefär allt jag vet om henne för tillfället men om jag får mer information i framtiden så kommer jag såklart att uppdatera detta inlägg.

Slut på Fas 3

Idag var det min sista dag i Fas 3 på Spelbutiken " Direkten " där jag har haft sysselsättning i 2 år,men idag var det äntligen slut...för den här gången i alla fall.
Idag tog också min handlingsplan slut,jag har försökt att få tag min nya handläggare ( man får nya handläggare hela tiden ) men han har inte ens svarat på de 4 st mail jag har skickat angående ny handlingsplan.Så på måndag åker jag till AF och pratar med någon annan så att de får göra upp en ny plan åt mig,samtidigt tänker jag påtala att min nya handläggare uppenbarligen INTE kan sköta sitt jobb och vill därför byta till en annan som kan prioritera och göra sitt jobb som de ska.
Sen får vi se vad nästa sysselsättning blir efter det här,kanske man kan få några veckor " ledigt " tills man blir tilldelad ett nytt Fas 3 - " Jobb ".
Trevlig helg.

Den mystiske grannen

Han ser henne komma närmare och närmare på den lilla ensliga skogsstigen där han sitter gömd bakom busken,hans händer kramar kofoten så att knogarna vitnar.Han slår en blick på månen och bereder sig på det som komma skall.Hans sjuka lusta stiger sakta inom honom ju närmare hon kommer och han känner sig lika blodtörstig som en vampyr.Nu är det ungefär 10 återstående meter kvar varpå han omsorgsfullt drar ner nylonstrumpan över ansiktet,därefter tar han ett nytt stadigt grepp om kofoten och gör sig beredd till attack.
Hon passerar och han kan höra hur hon småpratar med sig själv medan hon går fram på stigen,snart har hon gått förbi hans gömställe intet ont anande om vad som väntar henne.
Plötsligt rusar han upp ur busken och höjer kofoten högt med klykan nedåt,hon vänder sig hastigt om men hinner inte förstå vad som håller på att hända förrän kofoten hugger sig fast i hennes hjässa med ett smackande ljud.Hon faller till marken som en slaktad häst,han riktar in ett nytt slag och slår därefter in hennes pannben varpå hennes kropp rycker till som en spratteldocka ett par korta sekunder.Sen är hon död,blodet bildar en stor pöl under hennes krossade huvud.Han hugger in klykan under hennes käke varpå han nonchalant släpar in kroppen bland buskarna,där beskådar han eggat på sitt offer medan han samtidigt onanerar över det.
När han är färdig drar han av sig strumpan över ansiktet och stoppar den i fickan,kofoten stoppar han ner i en tygpåse.Sedan börjar han lugnt att gå hemmåt mycket tillfredställd…för den här gången.

Tidigt nästa morgon kommer Jennifer cyklande fram på den lilla stigen på väg till jobbet som vanligt,hon har cyklat den här vägen i så många år så att hon vet var varje gupp och sten ligger.Plötsligt får hon syn på en röd högklackad damsko som ligger på stigen.Hon saktar in och stannar,hon tittar fundersamt på skon i gruset.Någon meter framför skon ser hon en stor svarttorkad fläck som kryllar av flugor och andra insekter,nu börjar Jennifer känna sig illa till mods och hon misstänker att någonting inte står rätt till.Hon tittar sig omkring och får syn på ett par fötter som sticker fram ur buskarna.Det blir för mycket för henne,hon släpper sin cykel och är tvungen att kräkas en lång stund vilket uppskattas mycket av flugorna som skyndar dit med väldig fart.
När hon inte kan få upp mer går hon på spaka ben tillbaka till cykeln och plockar upp den,hennes händer skakar så mycket att hon måste verkligen anstränga sig för att få upp den.Därefter cyklar hon så fort hon förmår hem igen för att ringa polisen.
-Ha-hallå…är det polisen.Frågar Jennifer med darrig stämma.
-Ja det är det.Svarar en lugn manlig röst på andra sidan linjen.Vad kan jag hjälpa till med ?
-Jag har hittat en död människa i buskarna.Säger Jennifer och försöker tala så sansat hon kan.Jag var på väg till jobbet och jag blev så rädd…jag…
-Okej,ta det lugnt.Svarar polisen.Var ringer du ifrån ?
-Eeh,jag ringer ifrån hemmet.Det är Höglandsvägen 11 men kroppen ligger i buskarna vid skogsstigen.Förklarar hon ivrigt.
-Höglandsvägen 11...okej vi kommer så får du visa oss.Säger polisen.Tror ni att ni kan klara det en gång till ?
-Ja…jo,det tror jag nog.Svarar Jennifer.
-Bra,skulle ni vilja gå ut och möta oss vid huset så vi slipper köra in på gården ? Undrar polisen.
-Okej.Svara hon lättat.Hon lägger med darrande hand på luren och torkar kallsvetten ur pannan,hennes hjärta bultar hårt.Därefter ringer hon och sjukskriver sig för just nu mår hon inte särskilt bra.
Hon möter polisbilen som har en ambulans hack i häl,hon hoppar in i polisbilen och visar dem stigen.
Men Jennifer vill gärna inte gå ända fram så hon pekar istället var kroppen ligger.Medan polisen ställer frågor till henne tittar hon på hur ambulanspersonalen lägger upp kroppen på båren och hon tycker att det är synd om dem som måste jobba med sånt där.Men hon tycker samtidigt att de är väldigt modiga och duktiga.Sedan får hon följa med till polishuset så att de kan skriva ner hennes berättelse.Det dröjer inte länge förrän allt står i dagstidningen med stora rubriker - “ En mördare går lös “ och det är även ett uppförstorat fotografi på offret.

Några dagar senare när Jennifer skall till att kasta sopor i sopnedkastet får hon syn på sin nya granne igenom tittögat på dörren,det är en man i 30-35 årsåldern och det som gör henne konfunderad är att hon klart och tydligt ser hur mannen stoppar en nylonstrumpa i jackfickan.Dessutom bär han på något avlångt i en gammal tygpåse som klingar lite när den råkar komma emot väggen när han stänger sin dörr.Jennifer kan tydligt höra hur han visslar glatt när han går nerför trappen,hon väntar en liten stund innan hon går ut med sina sopor men just som hon ska gå in till sig igen så hör hon den där visslingen nere i farstun.Hennes hjärta hoppar upp i hennes halsgrop och hon får väldigt bråttom in för att låsa dörren noga efter sig,den natten sov hon väldigt olustigt och dåligt.
Redan nästa kväll kunde man läsa i tidningarna att ett nytt offer hade påträffats invid en liten gångstig bakom bostadsområdet Fogdetorp av en äldre man som hade varit ute och rastat sin hund,offret var även denna gång en yngre kvinna som hade fått sitt bakhuvud krossat av något hårt föremål och sedan blivit släpad in i buskarna.Jennifer tänkte genast på hennes underliga granne och bestämde sig för att gå till polisen redan nästa dag efter jobbet för att tala om vad hon sett fastän hon inte hade några bevis mot honom,men hon kände att det var bättre än att tiga om det.För när allt kommer omkring så var ju hennes granne lite mystisk.Han hade bland annat ett klistermärke på sin dörr med en dödskalle på,hon hade också sett en gång hur han burit in en skyltdocka av kvinnligt kön i sin lägenhet.Vad han nu ska med en sån till ?
Det hade Jennifer undrat ibland för sig själv.
Efter jobbet nästa dag åkte Jennifer till polisstationen och berättade om sin underliga granne.Polisen verkade mycket intresserad och tillmötesgående,de lovade att de skulle hålla ett öga på hennes granne.Jennifer cyklade hem mycket nöjd med sig själv.Väl hemma ställde hon in sin cykel i källaren och hon hade just låst fast den i cykelstället då hon hörde något som fick hennes hjärta att stanna och hennes blod att frysa till is.Någon visslade någonstans i mörkret,Jennifer kände hur hennes knän började darra av skräck,hon kände igen den där visslingen.Jennifer stog alldeles stilla och vågade knappt andas,hon tänkte att nu var hennes sista stund kommen men så hörde hon att någon gick och källardörren slammrade igen.Sen blev allt tyst.Hennes hjärta tycktes eka i hela källarlokalen och hon var alldeles snustorr i halsen,hon darrade i hela kroppen medan hon sakta gick mot dörren och hon var bara ett par meter från den då hon reagerade.Någonting ven igenom luften,hon duckade rent instinktivt och något av metall small till emot betongväggen.Betongbitar flög åt alla håll,Jennifer försökte komma undan men fick ett svidande hårt slag i ryggen.Hon föll ihop på golvet och började att skrika så högt hon bara kunde,hon försökte samtidigt att krypa undan.Då såg hon sin mystiska granne komma fram ur mörkret med en stor kofot i ena handen.Jennifer fortsatte att skrika,hon var fast i ett hörn av kall betong,han såg på henne med tomma ögon och log hånfullt.Sedan släppte han kofoten till golvet så att det klingade ljudligt i hela källaren.Därefter tog han fram en kraftig revolver som han riktade mot henne.Plötsligt bultade det kraftigt på källardörren och någon ropade utifrån.
-Öppna,det är polisen.Öppna,annars skjuter vi upp låset.
Mannen virvlade runt och stirrade på dörren,sedan på Jennifer och sen på dörren igen.
Jennifer fortsatte skrika,men plötsligt slutade hon.Mannen riktade nu pistolen mot sitt eget huvud och tryckte av.
Skottet ekade länge medan Jennifer såg hur mannen föll som en sten till golvet,blodet sprutade som en fontän ur hans skalle.Jennifer blundade hårt och svalde för att inte kräkas.Då small det två nya skott,därefter kom 2 st poliser inrusande med dragna pistoler,men de stoppade snart ner dem när de inser hur det låg till.
Ena polismannen går fram till Jennifer,hukar sig ner och frågar om hon är oskadd.
Jennifer börjar gråta av lättnad,hon är räddad och polisen kramar henne tryggt.Jennifer känner sig trygg i hans famn.Sedan får hon följa med till polisstationen för att lugna ner sig,därefter får hon skjuts till sjukhuset för en kontroll och för att vila ut i några dagar.Polisen som tog hand om henne kommer flitigt på besök med blommor och choklad samt ett glatt leende.Efter att ha pratat en lång stund en dag blir han plötsligt allvarlig och säger.
-Vill du flytta hem till mig,Jennifer ?Han ser henne i ögonen och väntar på ett svar,han behöver inte vänta särskilt länge.
-Jaa.Svarar hon och kramar om honom så hårt hon kan…länge.
Redan nästa dag flyttar Jennifer hem till honom och det hemska som hände i källaren har hon nästan glömt helt och hållet.

SLUT.

Av Kent Jansson

Taggat med: 

, , ,

2 år tillsammans

Igår firade jag och flickvän att vi varit tillsammans i 2 år,tiden går fort när man har trevligt.
Det firade vi med ugnstekt fläskkarre och rödvin...mmmmm goottt.
Det har jag inte ätit sedan jag gick i skolan.
Senare på kvällen åt vi glass med maränger och nougatsås,också supergott.
Sen hade vi lördagsmys resten av kvällen  ;-)

Taggat med: 

, , , ,

Mangoraja på Tacos

Igår åt jag och min son Tacos.I kylskåpet hade jag en tub med Mangoraja som min flickvän hade köpt åt oss för ett tag sedan,då fick jag en ide om att jag skulle prova lite av det i min Taco...SUPERGOTT !!Om man som jag är en stor älskare av curry så kan jag absolut rekommendera att ha på lite Mangoraja i din Taco,Tortilla eller vad du vill.Det var så gott så hädanefter kommer jag att ha denna goda currysås i mina Tacos...ALLTID.
Prova du också !



Utvecklingssamtal HT 2014

Idag har jag haft utvecklingssamtal på skolan där min son går,min son var också med.Det var lika positivt som sist,grabben fick bara beröm för att han är duktig och jobbar bra på lektionerna.De satte upp nya mål för honom att jobba vidare på vilket han också var nöjd med.
När vi gick hem igen så var man åter en glad och stolt förälder.